OLED står för Organic Light-Emitting Diode – organisk lysdiod. Det avgörande med OLED-tekniken är att varje pixel är en självlysande enhet. Varje enskild pixel kan tändas och släckas helt oberoende av sina grannar.
Det skiljer sig fundamentalt från LCD-tekniken (som används i QLED, Neo QLED och vanliga 4K LCD-TV:ar), där en separat bakgrundsbelysning lyser upp alla pixlar samtidigt. I en LCD-TV kan du aldrig uppnå ett "äktet" svart – pixeln är alltid lite genomsläpplig för bakgrundsljuset.
Med OLED slocknar pixeln helt när den ska visa svart. Det ger oändlig kontrastkvot – ett mått som är praktiskt taget meningslöst att ange som ett tal, eftersom svärtan är absolut noll.
Pixlarna lyser organiskt
De organiska materialen i OLED-pixlarna avger ljus när elektrisk ström passerar igenom dem. Varje pixel innehåller röda, gröna och blå delpixlar. LGs OLED-paneler (som används av LG, Sony och Philips) lägger till en vit delpixel (WRGB) för extra ljusstyrka.
Samsungs QD-OLED-paneler lägger istället ett kvantpunktsfilter ovanpå ett blått OLED-lager, vilket ger extraordinär färgvolym men är en annan konstruktion.
Fördelar och nackdelar med OLED
| Fördelar | Nackdelar |
|---|---|
| Perfekta, absoluta svärtor | Lägre maxljusstyrka än Neo QLED/Mini LED i starkt ljus |
| Oändlig kontrast | Teoretisk risk för inbrändning (minimal vid normalt bruk) |
| Snabbast möjliga svarstid (0,1 ms) | Generellt högre pris än jämförbar LCD |
| Breda betraktningsvinklar | Organiska material degraderas långsamt över tid |
| Extremt tunn konstruktion | Begränsad till max ~97 tum för konsument-OLED |
| Utmärkt för gaming (låg input lag) |