Dolby Atmos lanserades i biografer 2012 och kom till hemmet 2014. Det är ett ljudformat som skiljer sig fundamentalt från klassiskt surroundljud, och skillnaden handlar inte om fler kanaler utan om ett helt annat sätt att beskriva ljud.
I traditionellt surroundljud, till exempel 5.1 eller 7.1, är varje ljud bundet till en specifik kanal. Helikoptern till vänster bak, explosionen rakt fram. När innehållet mixas bestämmer ljudteknikern var i kanalmatrisen varje ljud placeras, och det är sedan oföränderligt. Det fungerar bra, men det är statiskt.
Dolby Atmos introducerar i stället objektbaserat ljud. Varje ljud, en regndroppe, en röst, en bil, behandlas som ett separat objekt med en position i tredimensionellt rum. Ljudteknikern bestämmer var objektet befinner sig och hur det rör sig, och Atmos-avkodaren i din soundbar räknar sedan ut hur just din högtalarkonfiguration ska återge det.
Det viktigaste tillägget jämfört med traditionellt surroundljud är höjdkanaler. Klassisk surround är tvådimensionell, ljud runt om dig men aldrig ovanför. Atmos lägger till en vertikal axel. Regn faller ovanifrån. Helikoptern flyger verkligen över dig. Det är den känslan som har gjort Atmos till branschstandard för moderna biografproduktioner och streamade premiärfilmer.